Hur mycket av det du gör gör du egentligen av rädsla?

Pension, förskola, kosttillskott och en månad som vegan, och hur mycket av det som egentligen är mitt

Annelie bakifrån i rosa mössa, med utsikt över en turkos sjö och ett berg

Vi sparar till pensionen för att vi inte vill vara fattiga när vi blir gamla.
Vi äter kosttillskott för att maten inte innehåller tillräckligt med näring längre.
Vi stannar kvar på jobb vi inte trivs med för att vi är rädda för ekonomisk otrygghet.
Vi sparar saker vi aldrig använder för att vi kanske behöver dem någon gång.
Vi använder anti-age-produkter för att vi inte vill se gamla ut.

Självklart drivs inte alla de här besluten av rädsla. En del är helt rationella. Men hur ofta stannar vi upp och frågar oss vad det egentligen är som driver dem? Jag tror att många av oss lever det liv vi har fått lära oss att vilja ha, utan att någonsin riktigt stanna upp och kolla om vi faktiskt vill ha det.

Vi har barnen på förskolan åtta till tio timmar om dagen så att vi kan göra karriär. Vi gör karriär så att vi kan tjäna pengar. Vi lägger pengarna på hus, inredning och kläder. Men många av oss träffar inte barnen, vännerna och familjen så mycket som vi skulle vilja, har inte tid eller ork att leka och bara göra saker för att det är roligt, och går till gymmet för att hålla igång en kropp som bryts ner av allt sittande vid skrivbordet.
Och utöver det lägger vi numera mer tid framför skärmar än på riktig mänsklig kontakt.

När du ser på det på det här sättet, lever du det liv du vill leva?

Vi sparar till pensionen. Men tänk om vi inte lever då? Jag tror att väldigt många av oss lever ett liv där vi hela tiden säger att vi ska göra saker sen, att vi kommer att ha mer tid sen. Att vi en dag äntligen ska få njuta av allt vi har jobbat så hårt för. Men tänk om sen aldrig kommer? Tänk om du dör om några år?

När jag fortfarande bodde i Stockholm var min värsta mardröm att skaffa barn och flytta ut till villaförorten. Inte barnen, de har alltid varit min dröm. Men att skaffa dem bara för att vara ifrån dem åtta till tio timmar om dagen, samtidigt som man försöker hinna med en karriär, ett hus och allt annat man förväntas göra? Det låter som en mardröm för mig. Hur mycket stress det lägger på en människa, att försöka hinna med allt man redan gör i livet och karriären, och sen lägga till den här lilla människan vars enda önskan i hela världen är att få vara med dig. Det skulle äta upp mig.

Annelie går längs ett tegelhus i stan och pratar i telefon

Ändå gjorde jag ingenting åt det på väldigt länge, för jag såg inte riktigt någon väg ut. Sen började vägen sakta visa sig, och wow, vad alla de här rädslorna blev verkliga.

Jag gillar inte att jobba med marknadsföring, men om jag inte gör det, vad är jag bra på då? Jag gillar inte att bo i Stockholm, men om jag flyttar, var ska jag bo då? Jag borde inte använda pengarna jag har sparat, men hur ska jag annars kunna ta en sabbatical? Jag kan inte vara borta från jobbet för länge, då blir mina kunskaper inaktuella? Jag måste hålla kontakten med mina vänner, annars är jag en dålig vän?
Och listan kan göras lång.

Så mycket av det vi gör, och det vi håller fast vid, bygger på någon sorts rädsla. Eller på förväntningar vi har ärvt från ett samhälle vi själva har byggt, utan att nödvändigtvis fråga oss om vi ens vill vara en del av det.

De senaste två åren har jag haft förmånen att släppa många av de här rädslorna. Jag slutade jobba, och började må bättre. Jag lämnade Stockholm, och mådde ännu bättre. Jag gjorde av med alla mina besparingar, och jag har aldrig känt mig rikare.

Men allt eftersom jag ifrågasatt de stora besluten, har jag börjat ifrågasätta de mindre besluten. Jag hittar fortfarande nya beteenden som styrs av rädsla. Just nu handlar det om kött och kosttillskott. Sedan ungefär en månad är jag vegan. Jag trodde att jag skulle bli vegan för gott, det blir jag förmodligen inte, men wow vad det rör upp mycket tankar. Jag är kvinna, vad händer med min menscykel? Får jag i mig tillräckligt med protein? Hur ser jag till att jag inte äter för mycket processad mat? Behöver jag kosttillskott? Gör jag mer skada än nytta?

Och vet du vad, så många av de här rädslorna hänger ihop med marknadsföring. Efter många år av att jobba med marknadsföring och data vet jag precis hur lönsamma våra rädslor kan vara. Visst, en del farhågor har stöd i forskningen. Men med så mycket motstridig information, forskning som finansieras av industrin och företag som vill sälja lösningar till oss, hur ska vi veta vad vi kan lita på? Och jag vet av erfarenhet hur lätt information kan presenteras så att den stödjer en viss berättelse.

Två jordgubbar i en öppen hand, med jordgubbsplantor bakom

Det jag hela tiden landar i är att det enda jag kan göra är att lära mig lyssna på mig själv. Att ifrågasätta det jag får höra att jag borde göra, det jag får höra att jag borde vilja, och till och med det jag får höra att jag borde vara rädd för. För när jag slutar göra det jag ska, och börjar göra medvetna val om hur jag faktiskt vill leva, det är då jag mår som allra bäst.

För i slutändan är det bara jag som kan veta vad som är rätt för mig. Men för att kunna det behöver jag först lära mig skilja på vad som verkligen är mitt och vad som drivs av rädsla och andras förväntningar. Och jag tror att det håller man på med hela livet.

Så jag frågar igen: hur mycket av det du gör är ditt?