Vad bygger du?

Om att inte veta vad jag bygger än, och att följa intuitionen i stället för ett mål. Ungefär som när en äppelpaj börjar med en reklam i en podd

Det är många som frågar mig det, och jag märker att jag har svarat en plattform, ett hälsohus, en praktik, eller helt enkelt att jag vill hjälpa människor att må bättre och bli lyckligare. Men det ärliga svaret är: jag vet inte.

Förra veckan skrev jag om att våga bygga i sprintar. Nu vill jag gå ännu längre in i det som för mig känns som ett mer intuitivt och feminint sätt att bygga. Alltså att bygga utifrån intuition och det jag blir sugen på, snarare än mot ett mål. Hela vårt samhälle är uppbyggt kring mål: livsmål, företagsmål, hälsomål, familjemål. Eller i alla fall mitt liv, och samhället runt mig, har varit det.

Men vet du vad jag har insett om mål? De kräver ofta väldigt mycket ansträngning, och mycket pressande. Och för vad? För det mesta när vi når ett mål sätter vi bara upp ett nytt.

Så fungerade i alla fall jag förut (och om jag ska vara ärlig faller jag fortfarande tillbaka i det ibland). Jag vill starta ett företag, jag vill anställa någon, jag vill tjäna så och så mycket. Vi sätter ett mål, och sedan jobbar vi mot det, så att det är målet som är i fokus. Men det betyder att vi lägger större delen av livet på att ha fokus någon annanstans än där vi är just nu.

Det senaste ett och ett halvt året har jag haft förmånen att låta mig själv bli mer och mer närvarande. Att inte riktigt ha några rötter eller någon plan har gjort att jag har kunnat fokusera mer på var jag är än på vart jag är på väg.

I mitt fall har de senaste målen varit resor. Jag landade i Piteå några månader innan jag till exempel åkte till det buddhistiska centret för att volontära, och sedan kom jag tillbaka tills jag åkte till Thailand för utbildningen. Men för att vara rättvis skulle jag nog ändå kalla de resorna mina mål, för i stället för att jobba mot ett mål har jag passivt väntat på nästa. En väldigt liknande dynamik, förutom att när jag väl är ute och reser får jag stanna kvar inne i målet längre än om det bara hade varit något jag nådde, kanske firade, och sedan vidare till nästa.

Men under de där väntetiderna hade jag inget riktigt jobb. Så jag hade massor av tid att bara göra det jag kände för, och jag lärde mig mycket om mig själv. Till exempel gillar jag att vakna, stanna kvar i det där mellanläget mellan sömn och vakenhet, och se vad som kommer till mig. Ofta är det riktigt insiktsfulla saker att fundera vidare på, där drömmen och det vakna möts. Sedan gjorde jag min dagliga yoga, och mitt i den fick jag oftast en idé om något jag ville göra den dagen.

Eftersom jag är en görare lyckades jag oftast genomföra idéerna under dagen. Och när jag inte fick någon idé betydde det för det mesta att det kom något in i mitt liv den dagen som inte var mitt eget, en vän som ringde eller kom förbi, till exempel.

Det här har påmint mig om hur vi som barn bara får en idé och gör den. Och jag har lyckats ta med mig den vanan in i resten av livet. Häromdagen lyssnade jag på en podd, och mitt i kom det en reklam för äppelpaj, och då kom jag ihåg att en vän hade lämnat äpplen från sin trädgård, så jag gick helt enkelt och bakade en äppelpaj.

Det här är livskvalitet för mig. Jag får göra det jag vill när jag vill. Så jag vet inte vad jag ska bygga, men jag vet att jag ska göra det så här. Jag ska följa min inspiration och de små signalerna, och skapa i nuet i stället för att bygga mot en framtid. Kanske blir det ett nytt företag, en ideell förening, en familj, en gård, ett projekt, eller bara att hjälpa någon annan. För äntligen har vägen blivit målet, som så många har sagt, men jag har aldrig riktigt lyckats leva så förrän nu.

Och påminn mig gärna om det här om jag glömmer. ;)